För ganska länge sedan på jobbet när vi satt och åt lunch så tittade ett barn på mej, log och sa: -Maria, man kan nästan säga att du också är ett barn för du är sådär..."skrattig". Jag ler fortfarande när jag tänker på det och minns barnets glittriga och busiga ögon när hon sa det:-)
Idag sa ett annat barn på jobbet något till mej vid frukostbordet som gjorde att jag nästan satte ostmackan i halsen, och det gjorde så ont i mej samtidigt som det värmde i hjärtat... Det har känts i hjärtat hela dagen...
Mia, jag förstår PRECIS vad det lilla barnet menade. Du är så där ärligt glad och man blir glad när man träffar dig. Nu träffas vi ju inte alltför ofta nuförtiden men jag gissar att du är som du alltid har varit. Fantastisk.
SvaraRaderaKram, Josefine (som faktiskt kollar din blogg nästan varje dag :-))